Nästa artikel
Vincent - legenden, myten, maskinen
MC

Vincent - legenden, myten, maskinen

Publicerad 2 oktober 2021 (uppdaterad 3 oktober 2021)
Vissa märken och modeller växer sig myten starkare efter dess hädanfärd - en del är legendariska från den dag de rullade ut från fabriken. Vincent Black Lightning är ett sådant exempel
Bland motorcyklar heter legenden Vincent Black Lightning. Den betraktas närmast som ett väsen än ett mekaniskt fortskaffningsmedel.
Black Lightning var en racerversion av den redan formidabla Vincent Black Shadow, bara ett 30-tal byggdes mellan 1948 och 1952. Priset var runt 1500 pund, vilket bör sättas i paritet med att på den tiden motsvarade det fyra Morris Minor!

En motorcykel, fyra gånger dyrare än en vanlig folkbil. Den krönte Philip Vincents livsverk och ambition att skapa den snabbaste och mest perfekta motorcykeln världen skådat - även om det innebär att livsverket störtade i fördärvet.

Vincent Black Shadow

1928 köpte Philip Vincent upp MC-tillverkaren HRD och utvecklade deras modeller vidare. 
Först försåg han dom med färdiga motorer från JAP och en egensinnig kantilever ram.
Efter en katastrofal satsning på det berömda TT-racet Isle of Manx 1934 bestämde han sig för att bygga motorer i egen regi.

Vincents motorer byggdes under överinseende av Phil Irving och sattes ihop med urmakarprecision. Inget lämnades åt slumpen. Snart blev Vincents motorcycklar något att räkna med. Högt pris - men med motsvarande kvalitét.

En och tvåcylindriga modeller fanns, från den lilla Grey Flash till Meteor, Comet och Rapide.

1948 kom Black Shadow på marknaden. En stor 998cc V-twin på 55 hästkrafter, den kraftfullaste motorcykel som dittills hade byggts.
Och den var bland de dyraste också - finesser som ställbara dämpare, fotpinnar, sadel samt styre var en del av Vincents egenheter.

Samt avsaknaden av egentlig ram. Motorn var bärande del i konstruktionen, med baksvingen fästad direkt i blocket. Baksvingen fungerade även som oljetank, motorn hade torrsumpssmörjning. En fyrväxlad låda satt också integrerad i motorn.
En helt egen och överlägsen gaffelkonstruktion var också Vincents signum. Framhjulet hade dubbla trumbromsar.
Toppfarten var över 200km/h.
 
Motorerna var normalt svartemaljerade, bara det en tidsödande process.  Men det gjordes en liten serie om 15 cyklar som kallades White Shadow med motorn i aluminiumfinish.

Motorcyklarna var mycket dyra, men Philip Vincent vägrade ge avkall på kvalitéten.  Nästa steg var att skapa den ultimata motorcykeln ur Black Shadow - det blev Black Lightning. 

Drygt 55 kilo bantades bort och motorn trimmades upp till över 70 hästkrafter.  Detta skulle ge Black Lightning en toppfart på över 240 km/h.

Denna uppgift bekräftades vid rekordkörningen på Bonneville Salt flats 1948 då Rollie Free (som till vardags sålde Indian-motorcyklar) nådde 241,9km/h - under milt sagt spektakulära former. 
Han tyckte skinnstället sinkade honom genom att fladdra för mycket - så han körde i badbrallor!
Rekordet för produktionsmotorcyklar kom att stå sig ända in på 70-talet tills det övertogs av Kawasakis Z1-modell.

I juli 1955 lyckades Nya Zeeländaren Bob Burns nå nästan 300km/h med en Black Lightning med sidovagn.

Men då var Vincents saga redan slut. Försäljningen gick trögt, en del försök att uppdatera existerande modeller med heltäckande kåpor som touring-maskiner som omdöpta och maskerade fick heta Black Knight och Black Prince slog fel och försäljningen sjönk ännu mer. 

Alternativet var att bygga motorcyklarna billigare - men det vägrade Philip Vincent och lät hellre sitt livsverk försättas i konkurs än att vika en tum på kvalitéten.
Vid jultid 1955 byggdes den sista riktiga Vincenten.

 
Dock kom Vincent att forsätta tillverkning av motorer för industriellt bruk och annan lego-tillverkning åt industrin, samt bygga NSU-mopeder på licens.

Men legenden lever vidare, ett väsen som har samma kraft idag som när den odödligjordes med Rollie Frees berömda körning på Bonneville för mer än 70 år sen.

Vincent Black Lightning fick en egen låt - av Richard Thompson 1991.

Den börjar:
Says Red Molly, to James, "Well that's a fine motorbike.
A girl could feel special on any such like."
Says James, to Red Molly, "My hat's off to you.
It's a Vincent Black Lightning, 1952.

Och slutar sorgligt med:
And he gave her one last kiss and died.
And he gave her his Vincent to ride.

 

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.