Nästa artikel
”Det kan gå hursomhelst”
Läsarnas klassiker

”Det kan gå hursomhelst”

Publicerad 25 oktober 2022
Richard Walter vann auktionen på en Simca 1500 1965 som inte körts på 20 år. Att den fanns drygt 50 mil bort var inget problem – den skulle köras hem!

Det finns fynd att göra – även på auktioner. Intresset för vissa bilmodeller är som en skenande buffelhjord. I dammet som uppstår kan det vara svårt att se de där bilarna som finns vid sidan av. Som en Simca 1500, en stramt snygg familjebil med stora glasytor, bakhjulsdrift och rattväxel. I våras auktionerade Bilweb Auctions ut en prydlig svensksåld bil som bar sin ålder med stolthet. Den hade startats upp och besiktigats efter att ha stått undanställd i 20 år hos ägaren i Arvika. Auktionen var utan reservationspris, men trots ett lågt slutpris kom auktionsvinnaren aldrig och hämtade den. När Simcan kom ut igen på auktion i september la Richard Walter i Lund märke till annonsen.

– Jag är svag för Simca, jag har haft flera Simca 1000 men ingen 1500, säger Richard. På hyllan har jag en fördelare som jag köpt på en marknad för en dag skulle jag ha en 1500.

När auktionsavslutningen närmade sig var Richard redo. Den sista timmen var det flera som budade mot varandra. Richard säger att den ”rasade i väg” men det var från beskedliga 10 000 till 17 000 kronor, vilket blev hans vinnande bud.

– Mer fick det inte kosta för att jag skulle tycka att det var kul att chansa. Det kändes rimligt. Mathias Casserlund som sålde bilen lät lite chockad när jag berättade att jag tänkte köra hem den.

Richard Walter tog en liten provsväng innan han skrev på pappren och märkte då att kopplingen tog precis vid golvet och att backväxeln inte gick att få i alls. Mathias Casserlund hade stoppat kofferten full med delar och dessutom bytt till ett nytt startbatteri. Från Arvika till Lund är den närmsta vägen över Göteborg, men Richard ville undvika motorvägar och valde därför att ta rutten över Jönköping för att sedan köra gamla Riksettan. En resa på nästan 60 mil som i teorin skulle ta 10 timmar.

Richards plan var att komma i väg mycket tidigt på morgonen för att undvika morgontrafiken i Jönköping. Kvällen innan hälsade han på kompisar i Glava. Då såg han att kylaren läckte och därför fyllde han en mängd petflaskor med vatten och hällde i en påse ingefära i kylaren.

– När jag startade vid tre på morgonen höll kylaren tätt. Jag hörde hur fläktremmen gnisslade. I Grums började den skrika, jag vattnade remmen lite men det hjälpte inte. I Karlstad tystnade den, fläktremmen var nästan av. Laddlampan började fladdra, amperemätaren gick ner och motorn började koka lite grann.

Skulle resan ta stopp redan efter sju mil? Richard försökte köpa en fläktrem på en mack men blev hänvisad till en bilverkstad en bit bort. Halv fem på morgonen parkerade Richard utanför porten i väntan på att man skulle öppna klockan sju. Otroligt nog kunde Richard få hjälp direkt!

– De beställde en rem som kom efter en stund. Jag såg att kylaren hade börjat läcka igen. Jag kom i väg klockan 8:33, fyra timmar försenad.

På vägen österut på E18 stannade Richard till ett par gånger och kunde se att det inte droppade vatten längre. Nu rullade det på fint, på mätaren gick den i 100 km/h men farten var egentligen 90 km/h.

– Jag är van att köra långt med veteranbilar, jag behöver inte stanna så ofta. Det är fascinerande med gamla småbilar, man sitter bra i dem. Den har lagom fasta men ändå mjuka säten.

Richards bävan för att köra i morgonrusningen i Jönköping hade ju löst sig av sig själv då han kom dit mycket senare än tänkt. Sedan fortsatte färden på lugnt trafikerade småvägar genom Småland.

– Det jag oroade mig för var om kokningen gjort att toppackningen gått. När jag väl kom ner till Mörarp började den gå sämre. Simcan hade tappat vatten. Tändningen var ännu sämre, det fanns vatten i fördelarlocket. Och så hade den tryckt ur sig en oljefilm vid oljestickan, kanske på grund av en tät vevhusventilation.

Trots täta stopp för att kolla motorn och kylaren så kom Richard hem till Lund vid sextiden på kvällen efter en 14 timmar lång resa.

– Dagen efter startade jag upp den och det kom ingen vit rök, så förhoppningsvis har topplockspackningen klarat sig. Det känns som ett bra köp, mycket bil för pengarna. Jag har beställt alla dokument som finns om bilen från Riksarkivet. Redan veckan innan jag hämtade den fick jag en psykos och köpte grejer som tidningsklipp och verkstadshandbok. På franska Ebay hittade jag en nyckelring!

Gör Som Richard Walter – var med i Läsarnas Klassiker! Skicka in några bilder till oss på red@klassiker.nu. Du får gärna skriva själv om din bil men annars så ringer vi upp och ställer några frågor!

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.