Bilismen började ta fart i Japan under sextiotalets tidigare del. Det gjorde att det fanns ett större utrymme för premiumbilar med - Alla skulle ha en 'executice'. Som Toyota Crown, Prince Gloria, Nissan Cedric.
Mitsubishi gjorde vid den här tiden Jeepar och lillbilen Colt. Men på Tokyomässan 1963 visade man att man kunde spela i den högre divisionen med.
Debonair var för tiden en stor bil med japanska mått mätt. 467cm lång med en hjulbas på 269cm. Bredden var dock bara 169cm - det berodde på bilar fick inte vara bredare i Japan då.
Motorn var en två liters rak sexa som med dubbla förgasare gav 104 hästkrafter. Det låter rätt blygsamt i specifikationerna men det gör den rätt jämspelt med Europeiska bilar i samma klass. Som Fiat 2100, Triumph 2000, BMW 1800Ti med mera. Till hjälp att rita den hade man tagit in Hans S. Bretzner - som tidigare arbetat i General Motors studio. Karossen var både modern och självbärande.
Produktionsstarten sammanföll med de Olympiska spelen i Tokyo 1964. Men Debonair var inte för vem som helst. I första hand var det Mitsubishichefer som fick tillgång till bilarna. Och det räckte långt - Mitusbishi är ett enorm koncern sysslar med allt från gruvdrift, skeppsbyggande, varvsindustri, bilar, flygplan, elektronik och mer därtill.
Då bilen var närmast en intern angelägenhet var det ingen brådska med att uppdatera den.
Från 1965 började man plocka in lite mer prylar i den. Som elhissar, elstyrda säten och styrservo. En treväxlad automatlåda gick också att få. 1970 kom en ny motor - samma volym och cylindertal men med överliggande kamaxel. Saturn 6 kallade man motorn och effekten ökade till 135 hästkrafter.
1973 var det dags för lite förändring. Bakljusen ändrades och den underliga blinkersen som satt på bakskärmen slopades. Ventilationsrutan slopades och främre blinkers sattes lite högre på skärmarna. Nytt utseende på instrumentbräda utan att för den skull se modern ut och den tio år gamla karossen lämnades helt oförändrad.
I mitten av sjuttiotalet kom moderna tider ikapp Debonairen. Även om detta var en executive i en skyddad värld så kom krav på både besparingar och ekonomi. Nu satte man i en 2,5 liter stor fyrcylindrig motor i den och automatlåda blev enda alternativet. Det var dom förändringarna som gjordes - resten av bilen levde fortfarande kvar i 1963. År 1979 kom dock en modernitet - låsningsfria bromsar.
Åttiotalet kom men det påverkade inte Debonair alls. Det var inte förrän i juli 1986 som sextiotalsbilen fick en avlösare. Nya Debonair V var en toppmodern bil i allt från teknik till utseende. Första generationens Debonair gjordes i 21703 exemplar under dess 23 åriga levnadsbana.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.