Glöm att din tvättmaskin är fem år gammal. Det var nio år sedan du köpte den. Likadant med TV:n, stereon och bröllopskostymen. Värst är bilar som ställs in i lador. Jag kan svära på att min Saab – Emma – baxades upp på logen 2001. I själva verket var det den 1 november 1993.
Det är lätt att deppa ihop inför livets undflyende natur och svårigheten att verkställa alla dessa bilder och idéer som med outsläcklig intensitet spelas upp på den inre filmduken.
Då är det enklare att söka tillfredsställelsen i det lilla. Som i det faktum att bromsarna faktiskt INTE har tagit fast trots sjutton års overksamhet. Min kära Saab har heller INTE drabbats av mögel eller råttor. Lukten är alltjämnt den friskt välbalanserade, saabiga.
Halvplatta ringar fylls med fotpump och med far och storebror som påskjutare lösgör sig den Ishavsblå ur ladans dunkel. Hon tittar försiktigt fram i höstsolen, gråblek av årens damm och fåglars oupphörliga bombardemang. Med en knycklad vänsterskärm och en del amatörmässiga lackförbättringar.
Men ändå. Det är i sådana här lägen tiden faktiskt står still.
Sätter mig bakom träratten. Frirullar nerför stenrampen. Farten ebbar ut lagom framför biltrailern. Sedan följer lastning, tvättning, ny garagering. Och hel hoper nya idéer och planer att sätta i verket. Allra senast inom ett år ska det vara klart. Eller säg max två.
Claes kör elva meter med sin Saab 96 1962. Sen somnar den om i ett uthus, omgärdad av nya planer och målsättningar.
När våren kommer… ska jag muta brorsan att riva igång med min 96:a.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.