Högsta punkten av Taunus, alltså den skogsklädda delen av de vackra skifferbergen vid floden Rhen, når 878 meter. När Ford Taunus nådde sin höjdpunkt är en fråga för bilfolk att verkligen träta om. Det finns ju så många.
Namnet introducerades redan 1939 och fanns ända till 1982. Ford Taunus, som är en tysk uppfinning, synkroniserades 1970 med brittiska Ford Cortina.
Taunus har funnits i olika storlekar, även samtidigt.
Under alla år har modellen varit ett förnuftigt val för vanligt folk, ibland med en liten känsla av guldkant.
Med undantag för ett liten snedsprång med 12m 1962 då man fick för sig att ha V4-motor och framhjulsdrift har Taunus alltid varit tekniskt konventionell historia med motorn fram och bakhjulsdrift.
Motorer har flyttats över generation efter generation.
Förkrigsformerna fanns kvar även efter kriget, men utan delad vindrutam, bredare grill och mer kromdetaljer. En prydlig liten strömlinjevagn med USA-influens. Denna kaross fanns 1948-52.
Taunus hängde med tiden och fick grillinspiration från de stiliga Fordarna i väst. Men tjusiga kromkula som fanns på Ford i USA 1949-50 blev i europeisk tappning lite mer flörtkulelik. Karossen fanns till 1959. Här i fräsigt herrgårdsvagnsutförande.
Snärtigare fram än bak kan väl sägas om följande generation, som fanns till 1966. Den var framhjulsdriven och hade V4-motor.
Se så kompakt och elegant konstruerat drivpaketet var på Taunus 12m. De nya idealen övergavs snabbt till förmån för bättre säljande modeller - med bakhjulsdrift. Motorn fick leva vidare i Saab 95/96 V4 istället.
Här är ett annat nedslag i Taunushistorien, den stilmässigt banbrytande 17m P3 som kom 1960. Kanske allra snyggast i herrgårdsvagnsutförande.
Nästa uppdatering av var gick stilmässigt hand i hand med föregångaren, men den lite jazziga stilen dämpade, linjerna stramades till och det blev aningen lite tråkigare. Under de här åren hette inte modellen officiellt Taunus – det fick räcka med beteckningar som angav motorstorleken – från 15M och uppåt. Kunderna fortsatte dock i stor utsträckning kalla bilen för Taunus.
Med nästa generation som lanserades 1970 kom Taunus-namnet tillbaka. Den brittiska motsvarigheten hette Cortina. Hår på bringan. Vinyltak. Taunus blommar - i brunt.
Sista versionen karossen lanserades 1976 och nu var Taunus och Cortina i princip identiska. Taunus dödförklarades sent 1982 när Sierra skulle axla ansvaret som världsbil - men inte riktigt. Taunus tillverkades i Otosan i Turkiet till 1994!
Och här har vi minsann turkisk Taunus!