Nästa artikel
Packard för 250 spänn
ARNE

Packard för 250 spänn

Publicerad 1 december 2010 (uppdaterad 6 december 2010)
Hej! Här kommer en liten berättelse om min första bil. Det var sommar och året var 1961...

... På en parkering bakom vårt hus stod det en tillsynes övergiven bil, en Packard Clipper av 1947 års modell. Veckorna gick och ingen brydde sig om den gamla lyxbilen men jag tyckte synd om den och kontaktade bilregistret som meddelade mig att den ägdes av en korpral Rune Kinden Tyg S, Sundbyberg. Okey hur ska jag hitta honom?

Veckorna gick och mina sökningar gav inga resultat. Någon trodde att den som ägde bilen polade med en tjej några kvarter längre bort varvid operation dörrknackning inleddes. Rune Kinden hittades och ville gärna avyttra vagnen då den var defekt med läckande vattenpump.

Hårda prisförhandlingar inleddes och på grund av min dåliga veckolön på 80 kronor som busskonduktör fick jag köpa bilen för 250 kronor på avbetalning. Nu var jag bilägare och nya kompisar dök upp från ingenstans.

Första tiden satt vi mest i bilen och lyssnade på Radio Nord som just hade börjat sina sändningar. Trots att jag bara var 17 år och saknade körkort tog körsuget överhand och diverse kortare resor utfördes med full vattendunk till och fullsatt bil.

En lördag åkte vi ut till Handen för att titta på Stock Car tävlingar men med tanke på vattenpumpens skick bestämde vi oss att fortsätta hemåt via Vendelsö. Vid Kumla skola satte någon klåfingrig medpassagerare igång vakuumtorkarna trots att det var strålande solsken. Torkarna gick inte att stänga av hur jag än gjorde, så jag stängde av motorn för att vakuumtrycket skulle avta och därmed stoppa torkarna. Morsning och goodbaj, nu startar inte bilen och här kommer polisen i sin nya Amazon.

Två poliser stormade fram och hade olika frågor till mig, en lätt och en svår: Den snälla polisen frågade "var sitter starten" och den mindre snälla sa bara "körkortet". Flera gångrer svarade jag på den första lätta frågan att startknappen sitter under gaspedalen så det är bara att trampa pelle i botten. Den tjatande polisen slutade inte att tjata så jag letade i min dekaltrimmade plånbok efter körkortet, men det var ju dömt att misslyckas.

Packarden kopplades via bogserlina efter Amazonen och den vingliga bogseringen gick i 70 km/h till Handens polisstation. Väl framme vid polisstationen överlämnades fem fjuniga tonåringar till ett högre befäl inte helt olik Perry Mason, den gamle deckarräven. Vi låstes in i varsin cell där vi resten av lördagen fick känna på lagens långa arm.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.