Nästa artikel
PV444 raka vägen till Vällingby
ARNE

PV444 raka vägen till Vällingby

Publicerad 20 januari 2011 (uppdaterad 24 oktober 2013)
Nu tror jag att vi har klarat av bilarna före lumpen. Jag muckar i mars efter att i tio månader varit billös.

Gerthy som jag träffade tidigare och jag bildar familj och flyttar in i min mormors lägenhet på söder som jag fått överta. Den 8 mars 1965 föds Sanna, vår första dotter. Nu blev det hög tid att åter skaffa bil.

På Östgötagatan där lägenheten låg fanns även en av Philipssons försäljningslokaler för begagnade bilar. Jag tågade in på bilfirman för att konstatera att alla bilar var alldeles för dyra.
– Vi har en verkstad på Katarina bangata där en mek vill sälja en gammal PV, sa försäljaren tillmötesgående.

Jag gav 500 för PV:n som var i ett väldigt fint skick, någon gång omlackad i den modernare beige färgen som kom på 544:an 1958. Hela sommaren 1965 åkte vi med PV:n men då barnvagnen tog stor plats och var bökig att få in i bilen bestämde vi (jag) oss för att skaffa en större bil.

Den här gången tänkte jag sälja bilen först innan jag med handpenning och bättre förhandlingsläge skulle köpa nästa bil. Annons infördes i Dagens Nyheter och nu begärde jag 300 mer än vad jag hade betalt för bilen, den var ju så fin. En jättesugen spekulant i Vällingby ringde och undrade om jag kunde komma och visa bilen.

”Är den så fin som du säger får du pengarna på en gång”. Det lät ju jättebra och nu bar det av mot Vällingby. Spekulanten tittade lite snabbt på bilen och såg måttligt intresserad ut.

På frågan om jag ville följa med upp och diskutera affären svarade jag okej, efter en viss stunds tvekan. Väl uppe i lägenheten avtog bilpratet för att övergå i det som var hans huvudsyfte nämligen att sälja av sitt egentillverkade rakvatten till mig. Lättlurade jag köpte en flaska rakvatten och styrde hemåt igen.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.