En fyrdörrars, blå och väldigt billig Alfa Romeo får det bli. Det bestämde jag förra veckan när jag efter månader av grubblande nästan gått in i väggen i min strävan att hitta den perfekta andrabilen. Den som skulle vara billig att äga, rymlig, snål, pålitlig, ha skinnklädsel och automatlåda och dessutom vara kul att köra.
Vägen tillbaka blev kollegan Staffan Erlandssons Alfa 156 2,0 TS 1999 – läckert ljusblå och tillgänglig för en spottstyver. Plötsligt var inte beslutet så stort och jag kände tydligt hur trycket lättade över mitt bröst när jag första gången gled in bakom den skulpterade instrumentpanelen.
Jag har alltid velat ha en 156, en av Alfas mest lyckade modeller i sen tid med omkring 680 000 tillverkade åren 1997–2005. Nu har det äntligen blivit verklighet!
Trots 19 300 mil på mätaren går den fantastiskt fint, är distinkt på vägen och alla finesser inklusive AC:n fungerar fortfarande.
Ok, den har varken skinnklädsel eller automatlåda och den är inte särskilt rymlig men för mindre än en tiondel av nypriset har jag fått en bil som just nu känns helkul. Och det räcker långt.
Ägare: Carl Legelius, chefredaktör
Körteknik: Aktiv; många filbyten, alltid rätt växel.
Förbrukning: Som alla bilar; nollnie.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.