Ja, ja, jaaa!! Rovern på rull!

En dryg vecka efter den nesliga bärgningsbilsresan fick vi äntligen tid - och kraft - att ta itu med Rovern igen.

Efter att ha gått varm, svalnat och fått tio liter nytt kylarvatten lade motorn oförklarligt tvärt av efter 200 meters körning. Vi tog för givet att den plötsliga motordöden var förknippad med överhettningen på något sätt och såg framför oss ännu ett motorbyte. Jättekul.

En i det konkurrerande laget tyckte att det var dags att ersätta den opålitliga lättmetalls-V8:an med en Chevrolet 350. Pah!

I dag åkte vi i alla fall ut till den strandade Rovern med stora felsökningslådan och kunde snart konstatera att pulsen var obefintlig. Inte en gnista trots idogt gnidande med startmotorn.

Det ledde oss till tändspolen - och plötsligt var saken klar. En av anslutningarna till spolen hade gått av. Och luft leder inte elektricitet något vidare. Eller var saken klar - kunde det verkligen vara så enkelt?

Jodå - så fort vi fixat anslutningen hoppade åttan igång!

Felet var alltså inte alls relaterat till överhettningen - mer än att vi möjligen kommit åt den sköra anslutningen när vi fyllde på vatten eller kollade oljan. Man ska aldrig ta något för givet.

På vägen hem till Klassikergaraget blev det dock tydligt att påfyllning av vatten inte var nog för att få kylsystemet i trim. Vi måste byta den muggiga kylaren och troligen även vattenpumpen. Men motorn - ta i trä - visar inga tecken på att ha tagit skada.