"Smartest import" var ingeet argument som lurade köpare i USA, dessa bubbelbilar kunde ses som en sällsynt kuriositet med visst underhållningsvärde, men nån vanlig syn blev dom aldrig.
Amphicar, ett smart fordon med några nackdelar, ett högt pris sänkte försäljningen, rosten sänkte bokstavligt talat bilen/båten... mer om denna farkost finns att läsa om i senaste numret av Klassiker.
Hybris från Fiat, trodde dom på allvar att i Europa åkte finansmagnater Fiat 600 med privatchaufför?
Att använda damer är ett urgammalt knep att få uppmärksamhet för sina produkter, men snprkel och simfötter? Fiat försökte det mesta i Amerika, men grundlade mest ett urulselt kvalitets och servicerykte.
Fiat 128 1970, trägen vinner heter det, men Fiat blev aldrig någon stor sak i Nordamerika trots mångårig närvaro.
Fiat Spider nådde viss framgång, mest för sitt tuffa yttre, inte för sina kvalitetsföreträden. Fix It Again,Toni var standardakronymen för märket.
Fiat Brava 1980, fick citronstämpel där som här.
De tidiga japanerna sågs mest som rena skämten, Subaru försökte sälja sin lilla 360 som närmast var en motorcykel med skal redan 1958.
1971 började Subarus bilar likna bilar, men fortfarande låg kvalitén kvar på ett tidigare stadium
Honda S600 var tuff och avancerad med femväxlad låda, fast i miniformat och dessutom långt från gedigen.
Till skillnad från många andra utländska märken gav japanerna aldrig upp, år efter år av hård marknadsföring och import så lade grunden till senare framgångar. Honda Z var fortfarande en skämtbil i mångas ögon, lagom efter bensinkrisen kom efterföljaren Civic och andra förbättrade modeller.
British leyland sålde Morris marina som Austin i USA, en genomtänkt bil på många sätt, men dock var kvalitetskontroll något som kom bort i den saliga röran av sammanslagningar inom brittisk bilindustri vid denna tid.
Triumph TR7 var så långt från traditionell brittisk sportbil man kunde komma, satsningen var storslagen, fiaskot blev det också. Man försökte i en desperat flirt även sälja den med V8 i USA, TR8, men glömde bort att förbättra bilen i övrigt. Efter debaklet med TR7/TR8 fick det anrika triumph istället ägna sig åt att klistra dekaler på importerade hondabilar...
Volvo med citronsmak? Ja, även Volvo drabbades av de generella kvalitetsproblemen som de flesta hade i mitten av 70-talet. Rost, läckande rutor, läckande värmepaket, mera rost, säckande fjädring och mer rost avr en del av de punkter Volvoköpare anmärkte på i USA.
Jugoslaviska Yugo, bilen som var dömd att misslyckas på alla sätt, trots det valde man optimistiskt att försöka sälja den i USA. Den blev omgående en driftkucku, tidningarna tävlade i vem som kunde skicka in de bästa Yugo-skämten och verkstäderna vägrade befatta sig med den genomusla lilla jugoslaviska bilen.
Yugo 1987, billig var i princip det enda säljargumentet man kunde ta fram, men få ansåg den ens vara värd detta pris.
