Den första bil som möter mig är en alldeles nyrenoverad Audi 14/38 som räknades som en av snabbaste tyska bilarna före kriget och då menas första världskriget. Kallades för Alpensieger och gjorde 100 km/h!
Fyrtio år yngre än Audin är denna prydliga M.G. TF till salu hos en handlare för 34 000 euro. På Retromobile är begärda priser ganska höga och handlarna får draghjälp av de ofta svindlande priser som klubbas på auktionen.
Lanciavännerna i Lancia Heritage ställde ut en Fulvia 1. 6HF från Lancias storhetstid som rallyvärldsmästare.
Fascinerande körriktningsvisare på en Hispano-Suiza.
Facel-Vega kan ses som modern efterföljare till de många franska superbilarna med namn som Delage, Delahaye, Salmson, Hotchkiss m fl. Att den drevs av en V8 från Chrysler minskade knappast dess strålglans.
Hos en schweizisk handlare stod en fascinerande Renault – en Nerva Grand Sport från 1937 i tämligen orört skick. Den hade levererats ny till Norge och varit i samma familjs ägo tills nu.
Den sades vara den enda överlevande av 22 byggda. Motorn är en rak åtta på 5,5 liter och 115 hk vilket gav den 2,5 ton tunga bilen en toppfart på 145 km/h.
Det fanns också en tvåsitsig variant av denna stora bil men denna är fyrsitsig, karossmodellen heter Coach décapotable. Bilen uppges bara ha gått 5 500 mil och säljs som renoveringsobjekt.
Vid snabbt ögonkast en Plymouth 1937 men detta är en vagn av ädlare slag – en 1950 års Hotchkiss 686 Cabriolet i ett mycket tilltalande, lätt patinerat skick. Trots det sedesamma utseendet är det en snabb och vägsäker resevagn. Klubbades för 67 900 euro på Artcurials auktion.
Hotchkiss 686:an har en backlampa från Marchal med orange glas som på den tiden var lika obligatoriskt i Frankrike som strålkastarnas gula ljus
Med front dominerad av de stora Lucas P100–strålkastarna står en 1948 års Jaguar 3 ½ DHC och väntar på att auktionen skall börja. Som många andra bilar i den här klassen är den van vid att gå på auktion, förra gången var 2003 också i Paris. Nu klubbades den för 71 500 euro.
Inte riktigt vad den se ut för. En Bentley är det men ingen vintage. Den byggdes som en saloon 1935, d v s efter det märket tagits över av Rolls-Royce. På senare tid har den förvandlats till denna tvåsitsiga special med kortat chassi. Arbetet var mycket väl och smakfullt utfört. Trots att den alltså inte är autentisk kom den upp i 165 000 euro på auktionen.
Denna Mercedes-Benz 540K Cabriolet B ägdes av en italiensk samlare som också lät auktionera ut ärkerivalen Horch 853 Cabriolet. Nypriserna på dessa bilar var på sin tid exakt lika och nu gällde det, vilken skulle nå högst bud - den sällsynta Horch eller den mera kända Mercedes-Benz?
Precis som auktionsfirman förutspått gick Mercedesen högst, 494 600 euro mot 408 900 för Horchen. Tyska kännare menar dock att Horch var den bättre bilen men det hjälper inte idag mot ett märke vars historia inte tog slut 1945 utan haft fortsatta framgångar.
Bilarna som skall bjudas ut på auktion står i ett inhägnat område med begränsat tillträde för vanliga mässbesökare.
Som blickfång hos en försäkringsmäklare stod denna lilla trehjuliga distributionsbil av märket Solyto.
Här har vi något fantastiskt, en racer från 1908, en Panhard-Levassor med en enorm fyrcylindrig motor på 12,5 liter. Den och två andra likadana bilar var byggda för 1908 års franska Grand Prix som gick i Dieppe.
Via en fyrväxlad låda fördes kraften till bakhjulen med kedjedrift på båda sidor. Toppfarten var 160 km/h. Ideliga punkteringar kostade bilen förstaplaceringen som togs av Mercedes-Benz. Något nytt Grand Prix blev det inte förrän 1912. Då hade motorvolymen begränsats till 3 liter så då var bjässarna ute.
Efter Dieppe såldes bilen till Argentina där den användes både på vägen och i tävlingar. Den ställdes undan 1930 men spårades 1972 upp av en engelsk entusiast som köpte den och tog den till England.
Den engelske ägaren har ända till nu flitigt använt bilen på tävlingar och uppvisningar både i England och på kontinenten, Han har alltid kört den på egna hjul till och från de olika evenemangen.
Från vilken bil hör denna stora kaross? Det visste inte utställaren som bad om hjälp och lovade belöning för en identifiering. Om du vet, gå in på www.rossclassic.com/interesting/mystery. Där finns fler bilder.
Att detta är en tidig M.G. TD framgår bland annat av att strålkastarna har förkromade hus. Den elfenbensgula färgen ser man inte så ofta på renoveringar men den är korrekt.
Även i denna vy ser man att TDn är mycket fint renoverad. Såldes första dagen och då kan man anta till begärt pris. På prislappen stod 33 000 euro.
Tro det eller ej, men detta är en bil byggd av Skoda fast i samarbete med ädelmärket Hispano-Suiza. Utställd på Skodas fabriksmonter.
Skoda var på 1930-talet ett mycket respekterat märke känt för tekniskt raffinemang. Detta är en Monte Carlo coupé byggd 1936 på chassit till
Formspråket liknar det hos Chrysler Airflow och Panhard Dynamic. I dessa sammanhang påminner Skoda gärna om arvet från 1930-talets modeller men talar mindre ofta om svansmotorbilarna från kommunisttiden.
Ghia byggde 1953-55 omkring 40 olika specialkarosser på chassier från Chrysler och detta nedgångna exemplar är den sist framställda. Den såldes ny till Paris men förföll gradvis under många ägare.
Släktskapet med Chrysler New Yorker 1955 syns på stötfångare och andra detaljer. Att bilen är unik kan förklara att den i detta skick klubbades för
I Frankrike är USA–bilar relativt sett ovanliga men denna firma ställde ut tre fina Mustang till priser runt 20 000 euro styck.
CGE Tudor är en elbil som 1940-41konstruerades av Jean-Albert Grégoire. Med uppbackning från franska General Electric och batteritillverkaren Tudor byggdes den i 200 exemplar varav tre finns kvar. Konstruktionen var helt i aluminium men bara batterierna vägde 900 kg. Toppfarten uppgick till 55 km/h och räckvidden beräknades till 90 till 100 km. Konstruktören lyckades 1942 köra den 250 km på en laddning, ett världsrekord som stått sig!
Ännu en stram representant för de många nu utdöda franska lyxmärkena – denna gång en Talbot T10 från 1937. Under huven ruvar en ganska liten motor – en sexa på två liter som drev den ganska tunga bilen upp till 110km/h. Modellen gick att få med större motorer. Klubbades för 29 800 euro, vilket var dubbelt så mycket som auktionsfirmans högsta uppskattade pris.
Mindre stram, närmast utmanande i överdådighet är denna Delahaye 135S från 1947 med kaross av Franay. Trots att den var nyligen restaurerad och hade känd historik kom den på auktionen inte upp till reserverat pris och blev osåld. Auktionsfirmans uppskattade pris låg i spannet 500 000 – 600 000 euro.
Klubbmärken på föregående bilds Delahaye.
Mainstream har Panhard aldrig varit och allra minst med X77 Dynamic. Inte bara utseendet var avvikande, motorn hade slidventiler och ratten satt centralt, ja kanske något mot höger, men två smala passagerare kunde sitta på var sin sida om föraren.
Prydlig interiör hade denna 1937 års Dynamic. Den såldes för 45 300 euro, enligt uppgift till Norge.
Strålkastarna på Dynamic är infällda med ramar i samma form som kylarmaskeringen.
Kontrasterande kylarprydnader, först Talbot…
Ännu en fransk bil ganska okänd utanför republikens gränser- en Salmson S4-61L med en 4-cyl. twincam-motor på 1,7 liter. Som alla finare franska bilar högerstyrd! Årsmodellen är 1951 och bilen har gått i arv i tre generationer. Såldes för 17 900 euro.
Ansaldo? Ett bortglömt italienskt bilmärke grundat 1920 för att elva år senare övertas och kvävas av Fiat. Här står ett komplett chassi som 1930 köptes av Markis Paolo Niccolini i Florens. Han planerade att ställa upp i Mille Miglia och Targa Florio och lät rita en tävlingskaross. Denna byggdes aldrig och chassiet försvann ur sikte till 2006 då det återfanns i Argentina och fördes tillbaka till Europa.
Chassit har återställts till nyskick. Eftersom det aldrig haft någon kaross har ägaren valt att låta det förbli så. Motorn är en rak åtta på 3.5 liter och 85 hk.
Växellåda som konstform! Ingen överrenovering utan finishen var så här hög från början.
Vattenpumpen drivs med en axel från generatorn. Ett minus är att tändkablarna fästs ihop med buntband, men det går ju att ändra.
Det är inte mekanikerns telefonnummer och namn utan tändföljden och ventilspelet vid kall motor.
Släng ut möblerna och ställ i vardagsrummet! Chassit finns kvar för det kom inte upp i lägsta bud på auktionen.
Även pedalerna på Ansaldo är konstverk fast han med buntbanden har tyvärr varit här och använt nylocmuttrar.
Från en privat samlare kom denna lilla Rosengart LR 4 som är det franska licensbygget av Austin Seven. En gammal renovering som behöver väckas till nytt liv av sin nye ägare som ropade in den för 5 400 euro, ett klipp!
Mest omtalad på Rétromobile var nog denna Citroën 2CV 1960 i exportutförande för Kalifornien. Bara 116 miles men så hade den sedan leveransen stått på Bill Harrah’s museum. Klubbades för 59 600 euro, en ganska bra värdestegring från inköpspriset $ 1638. Om man satt in den summan på banken 1960 skulle man efter 50 år med 6 % ränta på ränta ha $ 30 172 på kontot, mindre än hälften av auktionspriset.
Shabby chic och patina är inne, så auktionsfirmorna tvättar inte längre
Vad är detta för en bil med en oblyg kopia av Rolls-Royce kylare? Det visar sig vara en Roamer, ett av många amerikanska småmärken som gick under när Wall Street kraschade 1929. Denna hittade en ny ägare som betalade
Aldrig såld ny i Sverige men på sin tid populär i Frankrike – en 1974 Innocenti Cooper Export licensbyggd av Lambrettatillverkaren i Italien. Detta var ett mycket påkostat exemplar. Mer än10 000 euro hade spenderats bara på delar och trimtillbehör. Såldes för 21 400 euro.
När jag först såg denna röda skönhet trodde jag att det var den mytomspunna Fiat 8V, men det var fel! Det handlar om en Fiat 1100 S MM Berlinetta, en av 401 byggda så tidigt som 1947 av den för mig okände karossbyggaren Rappi. Det visade sig att det också var han som ritade och1954 byggde Fiat 8V som faktiskt hade snarlikt utseende.
Med Fiats 1100-motor trimmad till 51 hkr toppade 1100 S MM 150 km/h och kom på platserna 2,3 och 4 i 1948 års Mille Miglia efter ettan Ferrari som här vann sin första viktiga tävlingsseger. Fiaten som var i ett fantastiskt skick klubbades för 131 000 euro.
Något mer prosaisk är denna år 1965 till strandbil konverterade Renault 4. Troligen en prototyp eller förstudie till Plein Air, den R4 utan tak och dörrar som såldes genom Renault efter konvertering hos dotterbolaget Sinpar. En given succé vid R4:ans 50 års jubileum i höst. Såldes för 13 100 euro.
Ännu en italiensk skönhet – en Cisitalia 1954 med det fantastiska modelnamnet Voloradente – det blir än mer fantastiskt när man slår upp det och finner att det betyder lågflygande. Märkesnamnet är en sammandragning av Compagnia Industriale Sportiva Italia. OK, och bilen då? Byggd på Fiat 1100 plattform och nyligen renoverad såldes den på auktionen för 148 900 euro.
Som gjuten i ett stycke sterling silver är denna tidlösa skönhet – Jaguar XK120. Svårt att förstå att modellen visades första gången redan1948. Det här exemplaret är en vänsterstyrd 54:a som ingått i en fransk samling om 40 bilar. Det var den bilen som den 80-årige ägaren ville behålla längst. Klubbad för 119100 euro, ett klipp i jämförelse med den lågtflygande Cisitalian.
Härhar vi en prydlig Triumph TR3 ursprungligen från Kalifornien som iståndsatts snarare än renoverats i Paris för en summa av 11000 euro. Såldes för 38100 euro.
Lancia Aurelia fick tidigt klassikerstatus och här har vi en 1958 års B24 S Convertible med kaross av Pininfarina som bara gått 4 800 mil. Den har vevbara sidorutor till skillnad från den ursprungliga Spydern som hade lösa sidostycken i kanvas. Efter en försiktig renovering för några år sedan hade den anmälts till auktionen av sin tredje ägare. Klubban föll på 202 500 euro.
En av de mera säregna franska bilarna och då är det extremt!
De följande bilderna visar de fantastiska bilar som lånats ur Mullins samlingar. Här står Voisin Aerodyne och Bugatti type 57 Atlantic.
Denna helt osannolika bil presenterades som Dubonnet Xenia men det var inte hela namnet. Det är en Hispano-Suiza med kaross av Saoutchik byggd 1938 för André Dubonnet. Han tillhörde familjen förknippad med cognac och aperitif men han var faktiskt tekniker och låg bakom bl a fjädringsystemet som bar hans namn.
Peter Mullin är ägare till museet som är vigt åt perioden Art Deco. Denna Talbot Lago T 26 från 1948 tillhör samlingarna.
Så här ser emblemet ut till en fransk Talbot. Längst ner står Suresnes, staden där bilarna byggdes.
Och här är emblemet till den engelska Talbot som byggdes i London. Namnets ursprung är engelskt och att förklara hur det kom att användas både i England och Frankrike för helt olika bilar är omöjligt i en kort bildtext.
Ord saknas för att rätt beskriva den extrema Delahaye 165 med kaross av det franska bilmodehuset Figoni et Falaschi, i det stramare England ofta kallat Phony&Flashy. Den lämnar i alla fall ingen likgiltig.
En bild på en Jaguar E-type för att påminna om att den när den presenterades 1961 var minst lika uppseendeväckande som 1930-talets franska extrembilar.
Delahaye 165 visades på 1938 års bilsalong i Paris och var inte bara till utseendet extrem utan även tekniskt. Motorn var en ur en tävlingsmaskin härledd V12 på 4,5 liter. Den hade dubbla överliggande kamaxlar och tre förgasare. Tyvärr blev det bara ett exemplar av denna modell, krigsproduktion prioriterades i slutet av 1930-talet.
Den utställda bilen är en av två existerande Bugatti 57S Atlantic och tillhör Peter Mullin. Han köpte den för ett par år sedan för en summa troligen i spannet 30-40 miljoner USD. Den andra ingår i Ralph Laurens samlingar.
Bugattis emblem är skarpt i detaljerna och ser ut att vara i finaste porslin men är emaljerat i cloisonnéteknik.
Ryggfenan är karaktäristisk för Bugatti Atlantic. Förväxling sker ofta med Bugatti Atlante, en annan modell men den har inte ryggfena.
Nu till något helt annat – en Citroën GS dekorerad 1976 av konstnären Jean-Pierre Lihou enligt hans teori l’Energétisme. Det gick åt 73 burkar färg. Stirrar man på pilmönstret tycker man det regelbundet vänder riktning.
Monterhyrorna är höga och det verkade i år som det var mest modellklubbar med fabriksstöd som kunde ställa ut. Klubben för Citroëns D-modeller hade bara en bil på plats.
Peugeot har en stor monter där de olika modellklubbarna får ställa ut. Bilarna stod i en ring – vi ser 202 découvrable och 203 Break.
Peugeots grej var ett tag att ha lamporna innanför grillen där de var skyddade mot stenskott men ljusbilden påverkades. Prydligt är emblemet med modellsiffrorna i trikolorens färger.
På 402 sticks startveven in genom nollan i modellnumret.
Denna 402:a är speciell. När den gick på LeMans kallades den Special Sport, men numera Darl’Mat efter sin upphovsman, en Peugeothandlare som hette Émile Darl’Mat. Han ville 1939 inför kontrollanter bevisa att hans Special Sport toppade 200 km/h. Förargligt nog kom han bara upp i 199 km/h.
På Rétromobile finns det väldigt många som handlar med modellbilar. Skalan 1/43 är mest förekommande och diskussionen upphör aldrig om det är de fransktillverkade eller de engelsktillverkade Dinky Toys som är de bästa. Nu finns ju ett stort antal tillverkare och den som samlar på allt får stora problem ned utrymmet.
Utsikt i somras från hotellrumsfönstret i den lilla franska staden? Nej ett fantastiskt välgjort diorama i skala 1/43 med vanliga kommersiella modeller.
Förgasare till 20-talsbilar är dyra som synden och handlarna väntar alltid på rätt köpare.
Buick, Dauphine, Consul, Citroën, Mercedes … falkögon krävs.
Kvalitetshandlare med sällsynta tillbehör, mest till franska bilar förstås.
För minsta rutan är monterhyran 1100 euro så det gäller att utnyttja ytan maximalt.
Det finns tydligen en marknad för skrivbord formade som en Bugattifront.
En Citroën 15 Six H står här. Det handlar alltså om den stora Tractionen i sitt sista utförande som hade hydraulisk fjädring på bakhjulen. Det var ett fullskaleprov inför lanseringen av DS19 som förstås hade systemet runt om. Av modellen tillverkades 1954-57 3 079 exemplar varav detta klubbades på auktionen för 26 200 euro.
På Rétromobile 2009 ställdes denna lilla buss för 20 passagerare ut som renoveringsobjekt. Varje år därefter har vi kunnat följa hur renoveringen fortskridit och i år var den nästan klar. Det är en Citroën U23 1947 med kaross av Bessett. Den 4-cylindriga motorn är densamma som i Traction 11.
Daimler-Benz hade tagit med sig dyrgripar från sitt fabriksmuseum. Detta är en SSK som även om just denna var byggd 1931 skulle representera märkets tävlingsframgångar under 1920-talet.
Daimler-Benz firade 60-års jubiléet av sin dubbelseger i LeMans 1952, det år då man började tävla igen efter kriget, Den utställda 300SL (W194) med chassinummer 06 är en av de tio vagnar som byggdes 1952.
Intresset för jeepar och andra militärfordon är stort i Frankrike och i sin monter har en av klubbarna byggt upp en miljö från ökenkriget. Oerhörda mängder surplus fanns vid krigsslutet i Frankrike och det dyker fortfarande upp en del på marknader.
Ett specialtema i år var amfibiefordon och här är en Trippel SG6, ett tyskt militärfordon från andra världskriget. Den hade motor från Opel Kapitän och byggdes i 1000 exemplar, många i Bugattifabriken efter den tyska ockupationen av Frankrike. De flesta blev sönderskjutna.
Ännu en knappt fattbar bilskapelse, denna gång från Italien – en 1938 Lancia Astura Gran Lusso med kaross av Boneschi. Till salu hos den schweiziske handlaren Lukas Hüni.
Vem har hört talas om bilmärket Barré? Denna 03:a - alltså 1903 – var inte till salu, ägaren kunde bara tänka sig att byta mot något, oklart vad.
Gregor Fisken har länge varit i branschen för värdefulla klassiker och hans firma Fiskens i London ställde ut tre vintage Bentley. Denna i en ovanligt skarp grön färg tävlade som Bentleys första fabriksbil på Le Mans. Det var 1925. Grönt ansågs inte som en lyckofärg i England så tävlingsfärgen gjordes med åren allt mörkare.
Bentley‘n i svart är en 3-litre från 1926 som försetts med en 4,5-liters motor och andra modifieringar vanliga när dessa bilar var billiga, d v s fram till tidigt 1960-tal.
Denna Bentley Speed Six från 1929 har originalkarossen kvar. Den sägs ha levt ett lugnt liv. Det beror nog på att den sexcylindriga motorn inte var så lämpad för racing.
Hos Lukas Hüni demonstreras en Bentley 4 ¼ litre Vanden Plas tourer för två spekulanter. Det flygande B:et måste vridas undan innan huvsidan kan öppnas.
Ännu en Lancia Aurelia B24 Convertible, denna gång hos en belgisk handlare.
Fortfarande dyker det upp renoveringsobjekt av de stora klassikerna - här en Talbot-Lago.
Lancia Heritage, en sammanslutning för Lancias vänner, ställde ut en Aurelia GT som med takräcke förlänats en viss brukskänsla.
En ganska omöjlig bil på våra breddgrader – ingen sufflett, inga dörrar och inte ens vindrutetorkare, men dock unik - det finns ingen annan. Karossen kallades barchetta – liten båt – och den är byggd 1958 av Ghia-Aigle på en Alfa-Romeo 1900.
Har du hängt med ända hit får du nu som belöning njuta av denna Maserati A6 1949 med kaross av Zagato.
