Etervågorna ville inte vara med oss igår kväll. Nu kommer gårdagens sista inlägg. En händelserik avslutning...
Det var en omgång ordentligt urkokta besättningsmän som rann ut på Ystads gatstensbelagda turistparadis. Men nu var det natt och mopedbilar blandades med femtiotalets fenmaskiner. En och annan epatraktor. Och så vi då i en Saab 95 – som omedelbart fick soppatorsk! Det var en stilenlig avrundning efter en kväll av idel missöden. Hungriga var vi också.
På motorvägen sprack avgaspackningen, den nybytta. Nu låter bilen som en tröska. I det läget försökte jag muntra upp mig med lite kartstudier i läslampans sken. Ljuskäglan från den handplockade armaturen, den jag köpte för flera år sedan för dess utstuderade design, var mildgult och vackert. När jag kom till Brösarp i mina tankar rann plötsligt plastglas ur sitt fäste. Bokstavligen rann. Den hade smält på en sekund.
När svordomarna gjort sitt tände jag nästa lampa. Försjönk på nytt. Även den en speciellt utvald armatur, perfekt i stil och utförande för just min husbil. Så smälte den också. På en halv sekund.
Bensinproblemet löstes tack vare hjälpsamme Erik Weberup som kom från ingenstans i sin Saab cabriolet. Plötsligt var han bara där med en dunk och ett leende. Tack!
Vid pass halv ett på natten, efter en fatal felkörning kunde vi i mörkret rulla in i den lilla versionen av peace & love festivalen utanför Kåseberga. Där väntade Nordiska Typ2-klubben med sina härliga folkor. På plats var också gänget från Borlänge.
Äntligen!